Andrea in Sweden – Day 5
2011-09-24 av Karin Hedlund.
7 days in Sweden #05
Äran och glansen är tillfälliga och inte varaktiga.
Om det som hände i går skulle kunna betecknas som min ärodag, så kan dagen betecknas som sorgens dag. En sorg som jag har dock lyckats dölja mycket bra.
Ni skall veta att medan ni alla står med näsan i vädret kanske väntandes på att en bit av en satellit skall störta ner, så lyckades jag att få min Mac Book Pro störta ner från stolen medan jag åt frukost.
En frukost som jag dessutom inte åt på hotellet därför att allt var bortdukat, trots att jag var på plats kl 09:10. Jag fick därför käka den i lokalen där jag håller på och målar sedan några dagar.
Tänk er själva att sitta å käka frukost och helt plötsligt höra en ”tunc” följd av en enorm ”FLAP”. ”Tunc” är ljudet på den bärbara som glidit ur sitt fordral och därefter landat med det ljudet på stolen för att sedan vända sig i luften. ”FLAP” är ljudet på samma bärbara som smetat ut sig på golvet. Svär nu inte, därför att jag med en oklanderlig amplomb ( uttryck för självkontroll-översättarens kommentar) låtsades som om ingenting hade hänt, öppnade den, blev varse att den fungerade med halva färgskalan mot tidigare och grät inombords. Tänkte sedan intensivt på det kommer att kosta att laga den, grät inombords igen, stängde den, grät inombords och vände blad som om inget hade hänt (gråtandes inombords)
Jag visar er nu ett foto, tagen från datorn och i teorin borde ni se den så som jag ser den. Jag har alltså ingen aning hur den ser ut när ni tittar på den. Ser ni den i sågtandat format så ser ni den så som jag ser den…
Jag är sedan väldigt angelägen om att ge ett samlat svar till er alla som fortsätter att bombardera mig med meddelanden typ ”Har du fotat nån svensk brud??..eller ”kan du skicka mig en bild på nån svensk brud?” Svaret är NEJ. Jag har inte fotat någon och jag kommer inte att göra det heller.
Motiv nr uno är att ni verkligen verkar vara utsvultna.
Motiv nr due är att jag är varken voyeur eller stalker.
Motiv nr tre är att om skulle göra det så skulle min älskade använda mig till asfaltering.
Motiv nr quattro att det dessutom skull vara för lågt och motbjudande. Motiv nr cinque är att om ni är så sugna på det så kan ni komma upp och göra det själva eller vänta till dom dalar på egen hand på ngn ”Italisk” badstrand nästa sommar.
Det sista motivet, som ( kanske ) är det viktigaste, är att sista gången som jag försökte fota en brutta i smyg så blev det ett jävla liv. Inte alla ni vet nämligen att i söndags, när jag väntade på flyget för att åka upp hit till Sverige, så satt jag på Venedigs flygplats. Plötsligt så satte sig en brutta framför mig å hon var riktigt ful…en unik fulhet: Hon var så jä…a ful att jag bestämde mig för att fota henne å dela bilden med er på Twitter.
Vad var då problemet? Att jag inte har ngn Iphone, men en I Pad. Å fota i smyg mend en I Pad är inte något som sker utan att det observeras. Följden blev att jag upptäcktes och bruttan skällde ut mig på ett mycket färgrikt sätt. Jag fick rädda mig genom att låtsas att jag var utlänning å därmed inte fatta ett jota. Denna händelse, kan vi säga, har fått mig att bli ”lite försiktigt” på min vakt å inte göra om det där….med I Pad vill säga. Så…vill ni se brudar..fota själva eller Googla..
Skall vi tala om mera seriösa grejer så har jag förverkligat den första
Be Happy Project Graffitin i Sverige. I morgon bitti skall jag ge den en sista liten touch, men den är annars i praktiken klar. På fotot som följer kan ni få en liten försmak..
Hursomhelst, med i morgon så har jag hållt på och målat oavbrutet i 9 dagar, om jag räknar med de sista jobben jag gjorde i Monfalcone och Ferrara, strax innan jag reste upp hit. Jag har nu en blåsa på pekfingret…på ett sätt är det lite ballt för att det får mig känna som en levande writer, på ett sätt är det lite av en blåsa å det hade varit skönare å va´utan. Lite som att om min Mac inte hade ramlat så hade det varit bättre.
En fråga dyker nu spontant upp i min skalle: En skiva bröd med smör på ramlar alltid med smörsidan neråt…hade jag brett smör på undersidan av min Mac så hade den då ramlat ner med den sidan neråt och då hade inte skärmen spräckts…(men då kanske den hade pajat helt och hållet?)
En annan fråga som också dyker upp är: Varför har man pyramidformade mjölkpaket i Sverige?
Jag avslutar med svaret på en fråga jag slängde upp i går: Kommer ni ihåg skorstenen som sticker upp ur vattnet? Det var ingen Snorky-fabrik, men väl en artistisk installation.
Förstår att ni blev besvikna, men i morgon är en annan dag.
(Översättning-Jerney Kovac)
Inga kommentarer
7 days in Sweden #05
Äran och glansen är tillfälliga och inte varaktiga.
Om det som hände i går skulle kunna betecknas som min ärodag, så kan dagen betecknas som sorgens dag. En sorg som jag har dock lyckats dölja mycket bra.
Ni skall veta att medan ni alla står med näsan i vädret kanske väntandes på att en bit av en satellit skall störta ner, så lyckades jag att få min Mac Book Pro störta ner från stolen medan jag åt frukost.
En frukost som jag dessutom inte åt på hotellet därför att allt var bortdukat, trots att jag var på plats kl 09:10. Jag fick därför käka den i lokalen där jag håller på och målar sedan några dagar.
Tänk er själva att sitta å käka frukost och helt plötsligt höra en ”tunc” följd av en enorm ”FLAP”. ”Tunc” är ljudet på den bärbara som glidit ur sitt fordral och därefter landat med det ljudet på stolen för att sedan vända sig i luften. ”FLAP” är ljudet på samma bärbara som smetat ut sig på golvet. Svär nu inte, därför att jag med en oklanderlig amplomb ( uttryck för självkontroll-översättarens kommentar) låtsades som om ingenting hade hänt, öppnade den, blev varse att den fungerade med halva färgskalan mot tidigare och grät inombords. Tänkte sedan intensivt på det kommer att kosta att laga den, grät inombords igen, stängde den, grät inombords och vände blad som om inget hade hänt (gråtandes inombords)
Jag visar er nu ett foto, tagen från datorn och i teorin borde ni se den så som jag ser den. Jag har alltså ingen aning hur den ser ut när ni tittar på den. Ser ni den i sågtandat format så ser ni den så som jag ser den…
Jag är sedan väldigt angelägen om att ge ett samlat svar till er alla som fortsätter att bombardera mig med meddelanden typ ”Har du fotat nån svensk brud??..eller ”kan du skicka mig en bild på nån svensk brud?” Svaret är NEJ. Jag har inte fotat någon och jag kommer inte att göra det heller.
Motiv nr uno är att ni verkligen verkar vara utsvultna.
Motiv nr due är att jag är varken voyeur eller stalker.
Motiv nr tre är att om skulle göra det så skulle min älskade använda mig till asfaltering.
Motiv nr quattro att det dessutom skull vara för lågt och motbjudande. Motiv nr cinque är att om ni är så sugna på det så kan ni komma upp och göra det själva eller vänta till dom dalar på egen hand på ngn ”Italisk” badstrand nästa sommar.
Det sista motivet, som ( kanske ) är det viktigaste, är att sista gången som jag försökte fota en brutta i smyg så blev det ett jävla liv. Inte alla ni vet nämligen att i söndags, när jag väntade på flyget för att åka upp hit till Sverige, så satt jag på Venedigs flygplats. Plötsligt så satte sig en brutta framför mig å hon var riktigt ful…en unik fulhet: Hon var så jä…a ful att jag bestämde mig för att fota henne å dela bilden med er på Twitter.
Vad var då problemet? Att jag inte har ngn Iphone, men en I Pad. Å fota i smyg mend en I Pad är inte något som sker utan att det observeras. Följden blev att jag upptäcktes och bruttan skällde ut mig på ett mycket färgrikt sätt. Jag fick rädda mig genom att låtsas att jag var utlänning å därmed inte fatta ett jota. Denna händelse, kan vi säga, har fått mig att bli ”lite försiktigt” på min vakt å inte göra om det där….med I Pad vill säga. Så…vill ni se brudar..fota själva eller Googla..
Skall vi tala om mera seriösa grejer så har jag förverkligat den första
Be Happy Project Graffitin i Sverige. I morgon bitti skall jag ge den en sista liten touch, men den är annars i praktiken klar. På fotot som följer kan ni få en liten försmak..
Hursomhelst, med i morgon så har jag hållt på och målat oavbrutet i 9 dagar, om jag räknar med de sista jobben jag gjorde i Monfalcone och Ferrara, strax innan jag reste upp hit. Jag har nu en blåsa på pekfingret…på ett sätt är det lite ballt för att det får mig känna som en levande writer, på ett sätt är det lite av en blåsa å det hade varit skönare å va´utan. Lite som att om min Mac inte hade ramlat så hade det varit bättre.
En fråga dyker nu spontant upp i min skalle: En skiva bröd med smör på ramlar alltid med smörsidan neråt…hade jag brett smör på undersidan av min Mac så hade den då ramlat ner med den sidan neråt och då hade inte skärmen spräckts…(men då kanske den hade pajat helt och hållet?)
En annan fråga som också dyker upp är: Varför har man pyramidformade mjölkpaket i Sverige?
Jag avslutar med svaret på en fråga jag slängde upp i går: Kommer ni ihåg skorstenen som sticker upp ur vattnet? Det var ingen Snorky-fabrik, men väl en artistisk installation.
Förstår att ni blev besvikna, men i morgon är en annan dag.
(Översättning-Jerney Kovac)
Inga kommentarer