Varför har vi aldrig parmesan på Enoteket?

Ja, det kan man verkligen undra, men för att göra en lång historia lite lättsmält…

Vilket vår Parmigiano Reggiano verkligen är, så pass lättsmält att mina italienska landsmän och kvinnor ger osten till sina småbarn, och funkar utmärkt att äta som gravid och till de flesta laktosintoleranta. Fantastiskt mångsidig ost.

Men parmesan har vi ej. Parmesan är en så kallad kopia, då den inte är Denominazione di Origine Protetta. D.O.P, som jag kommer skriva mer om i ett annat inlägg, är kort sagt ett sätt att upprätthålla och beskydda en originalprodukt som inte sällan är regionalt bunden.

Själva namnet Parmigiano Reggiano kommer från provinserna Parma och Reggio Emilia, men flera andra provinser har rätt att producera osten. Osten är gjord på opastöriserad komjölk, och det gäller att allt kommer från de tillåtna provinserna, från kossornas foder till produktionen och lagring. Lagringen måste ligga på minst 12 månader, för att inte tala om hur exakt produktionen ska gå tillväga. Enkelt sagt kan man säga att ju längre lagrad den är, desto kraftigare blir smaken.

Den vi har hemma här på Enoteket på ~40 kg brukar vara 24 månader gammal, men till dom som vill kan vi även erbjuda munsbitar av den extra lagrade 36 månaders varianten….. För att vara säker på att man äter riktig Parmigiano finns det en märkning på osten, det D.O.P som jag nämde tidigare. Allt blir så mycket enklare då! För att äta den på rätt sätt enligt mig och även så vi serverar den, ska man doppa den i lite balsamico, även den D.O.P… Balsamico som är lagrad, ofta så länge att den är äldre än mig.

Tror jag ska äta lite jag med nu.